Malins blogg!

Tessan och jag har oftast ett eget svar på "Idol Eftersnack" vi har dock lite olika synpunkter gällande artisterna. Hon tycker killarna är bäst och jag tycker helt klart tjejerna.

I kvällens program gjorde hon tummen upp för den galna falsksjungande lillkillen som hoppade runt som en wannabe rockstjärna på scenen. Visst jag kan hålla med om att han är lite one of a kind och ganska cool som gör sin grej, men skulle jag vilja ha en skiva med grabben? Nej tack!

Sen gillade hon Lars, som det i och för sig kanske inte är något fel på även om han inte når topp tre på min lista. Jag var ärligt talat orolig över att han skulle somna där på sen, han ger uttryck för att vara a little bit slow.

Om jag skulle välja på killarna ikväll skulle det bli Maltaboy och den söta Robin, helt klart.

En av få saker vi faktist är överens om gällande idol är att den första killen borde tacka för sig. En Ola-look-a-like som dessutom ser livrädd ut är nog ingenting för fortsättningen. Tessi beskrev hans framträdande så här:
- Han ser ut som en rådjursunge på rådjursbete...
Min fråga är, hur ser man egentligen ut då?!

Det har kommit upp för mig att jag är ledig imorgon. Alltså ledig från skolan, känns ju som om jag är ledig då eftersom mitt jobb tillhör samma kategori som min hobby, ungefär det roligaste jag vet.
Det måste vara få förunnat att få arbeta med det som man allra mest tycker om. Money for nothing helt enkelt. Inte för att ridsporten flashar med några större summor men ändå...
Men det är ju roligt, och det är ju därför man håller på, men det är klart att det finns en avsides dröm långt borta. En dröm om att få göra något riktigt stort och att få bli riktigt jäkla bra! 
Ska jag vara ärlig så har jag lite svårt att förstå dem som inte har drömmen liggandes på lut någonstans. De som endast gör saker för att det är roligt. 
Är det roligt att gå in i en tävling och nöja sig med att vara tvåa?    
Jag vet att det finns folk som tycker det, men inte jag. Ger man sig in i någonting, vad det nu än är i livet så tycker jag att man ska sikta mot stjärnorna för att på så vis åtminstone nå trädkronorna.

Senaste dygnet har varit så otroligt slappt. Helt sjukt faktist, alltid brukar det finnas något man måste göra men icke igår.

Idag har jag dock mer saker på schemat. Måste förbereda inför morgondagens tävling och sedan blir det födelsedagsfirande för Frida och sedan en eventuell utgång. Dags att sätta fart med andra ord!

Jag sitter och spanar på New York times bröllopssidor, inte för att jag går i giftastankar utan för att det är en av uppgifterna till hemtentan.
Jag har aldrig varit i USA, aldrig någonsin. Men trots det så älskar jag den gigantiska ön i väst. Jag har många gånger funderat på hur livet sett ut om jag hade fötts som amerikan istället för svensk.

Ska välja ut ett par vars bröllop jag ska fördjupa mig i. Problemet är bara att jag inte kan välja, alla har ju så häftiga namn. Jag skulle också vilja ha ett förnamn som Mercedes, Samantha, Fiona, Courtney eller Heather. Det skulle vara häftigt även om det kanske inte skulle passa altförbra med mitt svenskättade efternamn.

Får inte sitta och blogga längre nu! Tillbaka till pluggandet...

Efter att ha jobbat hela dagen och ända tills nu sitter jag på övervåningen och lyssnar på Hannah Montanas nya låt, men denna gång vill hon tydligen kalla sig Miley Cyrus, vilket verkar naturligare eftersom det är hennes riktiga namn...
Hur som helst så borde jag plugga, jag vet att jag måste, måste, måste. Och det är just det, när man MÅSTE göra någonting, då känns det inte så roligt.
Jag söker efter en anledning som gör att jag bara får hoppa upp ur den här skinnfotöljen och springa härifrån. Jag hittar dock ingen och mitt samvete säger till mig att börja skriva på hemtentan nuuu. Kan verkligen känna hur ängeln sitter på ena axeln och djävulen sitter på den andra. Jag ska lyssna på ängeln idag, annars får jag lida dubblet imorgon när det är dan före dan (alltså inlämningsdagen: Fredag!). Har nog aldrig varit så sugen på att städa, men inte ens det går för sig en dag som denna. Time to studdy!

Idag har jag gjort en lite galen grej. Jag har köpt en ny häst. Egentligen inget konstigt med det eftersom det inte är första gången det händer. Men tanken var ju från början att hitta en 4åring med bra stam som var hoppad och kanske tävlad lite lätt, precis som mina 5åringar när jag hittade dem förra året.
I år kunde jag inte hitta någon 4åring som passade utan föll istället för en ursöt 3åring. Ett sto efter Cardento som är alldeles mörk i färgen.
Kruxet är att hon bara har gått på bete hela sitt liv och därför inte sett mycket av världen. Det här kommer alltså bli min största utmaning hittils, som tur är verkar hon väldigt snäll och sund i huvudet så det här kan, med mitt liv som insats kanske gå vägen...

Såg det här nyss. Vilken konstig tävling egentligen. Ses det liksom som en merit att vinna den? Att om man vinner skönhetstävlingen och sedan gör dåliga resultat på en riktig tävling, kan man då trösta sig med att "jag var i alla fall snyggast på banan"? Eller är det en merit vid raggning av sponsorer (eller tjejer med vita ridbyxor)? Ja, varför inte...

Hälsotillståndet är stabilt. Jag är mer bekymrad över mitt värkande ben än över min baksmälla. Jag är faktist en riktig hejare på att inte bli bakfull. Tyvärr har jag inget slippa-bakfyllan-tips då jag inte vet varför jag inte mår dåligt. Kanske är det hickan som håller huvudvärken borta? För hickar det gör jag, det sjukaste är att jag fortfarande hickar, hur många hick kan man egentligen ha på lager? 
Åter till mitt värkande ben. Tänk er att Jonas som hade coctailpartyt igår hade hela sitt kök proppfyllt med sprit av alla sorter och sjukt mycket groggvirke till det, det fanns verkligen hur mycket dricka som helst! Längst till vänster stod det sugrör i alla färger och drinkpinnar åt folket. Där stod även ett jättestort fat fullt med lime och citronskivor för att göra drinkarna till riktiga coctaildrinkar. Mitt problem låg vid citrusfrukterna, en sylvass, stor kökskniv som Mickan råkade ha ner på golvet. Men innan kniven föll i golvet så mellanlanda den på mitt ben, AJ!
Jag har idag ett jack i benet som inte är större än två centimeter men det måste vara djupt eftersom det blödde friskt ur det igår. Tack gode gud för att jag inte fick kniven på foten!

Ikväll är det coctail-party som gäller. Jag måste vara ärlig och säga att jag känner mig lite splittrad när det kommer till det här med klädsel. Att det blir klänning är det inget snack om, klänning blir det. Men det är ju skillnad på klänning och klänning.
Snackar vi coctail al a balen i nian? I och för sig skulle jag aldrig ta på mig klänningen som jag hade då, den borde allvarligt talat stoppas in i en sådan där dokumentförstörare som man ser i filmer när de vill förstöra viktiga papper. Uuh den klänningen är verkligen inte okej, inte någon stans.
Tillbaka till kvällens föberedelser. Tanken är ju att om det skulle vara tråkigt (vilket jag inte tror) eller att vi av någon anledning känner för att dra vidare kan jag ju inte ha värsta värsta coctailblåsan på mig!! Men samtidigt kan jag ju inte vara underklädd, det skulle nästan vara ännu värre!
Jag tror att jag kanske har hittat en klänning som följer en gyllene medelväg men då kommer problemet till skor, vilka skor ska jag ha? Funderar på att kanske åka och köpa några nya, man känner sig ju aldrig så snygg som när man har ett par nya skor på sig. Ska fundera på saken.
Innan jag börjar mina förberedelse måste jag gå ner och fixa lite i stallet så jag verkligen kan se kontrast sen. Om man känner sig riktigt risig innan man börjar fixa sig, kan det ju bara bli bättre. Och bättre är inte lika som bra, men det är bättre än ingenting i alla fall! "Positivt tänkande nu" 

Det var kanske fyra timmar sedan min familj begav sig väster ut, närmare bestämt till Karlstad. Hopptävlingar som vanligt, men inte för mig, någon måste ju hålla ställningarna på hemmaplan.
Hur som helst så när fyra timmar har gått börjar jag redan känna mig ensam. Jag har ju Bessie och Cotito här men de är inte så pratglada som jag skulle önska... Ganska soft föressten om man skulle vara Sabrina, ni vet tonårshäxan , hon kan ju liksom prata med sin katt. Det vore någon faktist, inte för att jag tror att katterna skulle prata med mig för det i och för sig. Katterna gillar inte mig. Däremot skulle nog tuppe vilja prata, för han gillar mig, han bor ju tyvärr utomhus i hönsgården, men smyger in ibland, när inte mamma ser. Tuppe är för övrigt världens gulligaste tupp, han är tam och väldigt kramvänlig, jag gillar honom skarpt. Jag lovar att om Tuppe skulle vara en grabb så skulle han vara populäraste killen i klassen. Jag vet att ni är avundsjuka på mig som har en sådan charmör till tupp, det är faktist inte många som har det...
Egentligen borde jag plugga nu, inte skriva blogg för det har jag ju redan gjort idag. Jag har ju pluggat också men utan någon vidare framgång ska jag vara ärlig att säga. Jag har inte riktigt den där hundraprocentiga motivationen, men det kanske ingen har när det kommer till skolarbete? 
Nu har jag diskuterat olika saker med mig själv, kan man säga att jag har skrivit en essä nu då? Haha antagligen inte. Det här kladdet kan nog inte räknas in i någon genre, det är ju bara tankar utan någon röd tråd. Kanske skulle kunna räknas som hobbyblogggenre för det är precis vad det är, men ni kan ju även kalla det kladd för det är ju kladd också...
  

Jag sitter och lyssnar på just stand up. Grym låt med några av mina absoluta favoritartister. Mariah tillsammans med Beyonce, Rihanna, Leona och Fergie mfl mfl bli en mix som inte kan blir något annat än succe! Och att världens bästa sångerskor gör det för att stoppa cancer gör det hela ännu bättre. 

Har lyssnat på den minst hundra gånger och det lär bli minst hundra till...


  

Det här med att vara ansvarig för saker kan vara en bra grej i många fall. Man har ofta stort inflytande och stora valmöjligheter. Som ansvarig för vårt hästföretag hade jag utnyttjat min makt och bestämt mig för att inte jobba i helgen. Jag är för en gång skull helt ledig från tävlingar och skulle därför ägna helgen åt festande och skrivande av kommande veckas hemtenta som för övrigt har sin deadline nästa fredag. MEN när det strular till sig och ingen helt plötsligt kan jobba, så står man där, som ansvarig, utan någon övre chef att lägga över problemen på. Vad gör man då? När man har pratat med 6 olika normalt sett jobbade personer och ingen av dem kan? Självklart är jag ensam hemma också, inte en endaste liten familjemedlem att tigga hjälp av.
Det här med chefspositioner är inte alltid en dans på rosor även om det många gånger är fantastisk roligt. MEN idag och fram till och med söndag är det skit!      

Har precis sett Patrik 1,5. Eftersom jag har en förkärlek till svenska filmer blev jag absolut inte besviken även om filmen i fråga inte gick upp på min 10 i topp. Jag såg filmen med Anna, som hade lite svårt att se de intima scenerna eftersom de skedde mellan två män. Det var inget problem för mig, jag blundade istället när ett stackars barn var tvungen att ta en spruta, jag led med honom, stackars lilla kille!

NU ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka min dator! Inte för att jag har något direkt viktigt att skriva men jag måste bara fira datorns hemkomst med lite bilder. Den här bloggen har ju verkligen lidit av bildtorka på senaste....


Snyggingen till höger är singel så är du en grabb mellan 15-17 år är det bara att köra (du bör vara snygg men inte alltfför tuff) eventuellt kommer en kontaktannons inom snar framtid...


  

Jag är inget stort fan av grupparbeten. Saken är inte den att jag inte kan sammarbeta med andra människor, utan mitt problem ligger i ämnena som demokratiskt väljs ut i en grupp. Får jag själv välja vad jag ska skriva om är det oftast inga problem, men om gruppen istället väljer och valet faller på något för mig ointressant som politik så är jag helt körd. Jag har helt enkelt ingenting att komma med.
Ibland känner jag mig faktist väldigt liten på jorden. Omringad av teoretiska snilleblixtar vars resonemang låter klart som korvspad sitter jag med stängd mun och lådsas hänga med i svängarna om en det ena, en det andra. Innerst inne förstår jag knappt hälften av vad som sägs. Det handlar inte om att jag är lat utan att jag helt och ärligt inte kan ta till mig viss information, jag tror inte att jag är ensam, alla människor kan inte förstå allting...
I grund och botten är jag nog en praktiker. Självklart är jag inte dum i huvudet, hade ju trots allt över medel på högskoleprovets matte-del förra året. Men jag är ingen teoretiker, jag vill göra saker, tycker mycket bättre om att skriva än att läsa om man nu kan göra en sådan jämförelse. 
Hur som helst får man inte alltid som man vill och grupparbeten är ett nödvändigt ont om man läser journalistik på JMK. Men jag lovar att jag gör mitt bästa och det borde vara huvudsaken för ingen kan prestera högre än så, och jag tror det är få personer som är bra på allt. Jag är i alla fall inte en av dem. Tjing!   

Jag sitter i köket och försöker lära Ida hur man gör pizza. Eftersom hon är glutenallergiker kan hon inte köpa pizza som normalt folk utan måste helt enkelt tillaga den själv, eller enkelt och enkelt är nog en överdrift men hon är tapper och gör sitt bästa (och jag är ännu tapprare som hjälper henne!).

Pizza låter ju föressten sjuktligt gott dock vet jag inte om mitt samvete kan stå pall för det idag när jag suttit inne och malt studielitteratur under senaste dygnets ljusa timmar. Eller jag har i och för sig hunnit med en liten insats i stallet och ridit en häst, men insatsen i fråga är nog inte tillräcklig för att täcka upp antalet kalorier som ryms i en stor nygräddad pizza.... Blir nog till att knapra grönt istället så jag slipper mardrömmar om att jag förvandlas till en sumo.

Igår vann jag en lampa. Har verkligen försökt (utan framgång) att hitta en bild på den så att ni kan se, för jag kan inte bestämma mig för om det är sjukt snygg eller väldigt ful. Jo på den nivån är det verkligen, kan ju säga att den är alltifrån slätstruken. Stor och röd och dyr, 2500 kronor sägs den vara värd. Först kände jag att 2500 i cash skulle suttit bättre men med lite eftertanke är det en ganska kul grej att få ändå, ska ju snart flytta hemifrån och en lite halvlyxig lampa kommer ju helt klart lyfta det blivande Ikea-inspererande boendet! 

Igår red jag min sista tävling på Go West. Det kunde inte ha slutat bättre då han vann distriksmästerskapen för andra året i rad. Tyvärr fick jag aldrig chansen att starta honom i större klasser utan ger istället min lillasyster den chansen. Jag går vidare och satsar enbart på unghästar nästa år, lite tråkigt men jag tror ändå att det blir bäst så. Jag vet att Moa kommer få otroligt roligt på denna fantastiska häst som har varit min absolut bästa genom åren.

En till rolig sak igår var att Hermione kvalade till Breeders och att jag därmed får besöka Flyinge med båda hästarna! Hon passade även på att nolla 1,25, min fina 5åring!

Vad handikappad jag känner mig utan internet. Helt sjukt egentligen, jag funderar ibland på hur mina föräldrar överlevde som yngre, de hade ju inte ens mobiltelefoner....
Men så kanske ungdomarna tänker om min generation om 20 år när de kan faxa genom mobilen och lyssna på mp3 utan sladd. Nästan läskigt vad folk kommer på. Det är för mig helt obegripligt hur jag kan prata med en persom på andra sidan jordklotet utan ens en sladd i telefonen eller hur det kan bli bild i TV-rutan (?) Inte ens någon ide att jag försöker förstå, blir bara snurrig i huvudet.

Imorgon får jag iaf tillbaka min egna dator, underbart!

Min dator har blivit sjuk. Den har fått et virus och har fått åka till datorkillen Marcus för återhämtning. Nu vet ni skälet till den dåliga uppdateringen. Ni har inte missat alltför mycket eftersom förra veckan inte innehöll några stora grejer. Den roligaste var väll att Go West åter igen bevisade att han är en fantastisk häst och att jag blev omnämd i tidningen. Det är ju alltid kul :)

http://www2.sigtunabygden.se/avd/1,1826,MC=600-cat=293-AV_ID=796919,00.html

Nu vet jag vem som flyttar in efter hockeygrabbarna på Piggis. Jag blev inte alltför besviken när pappa berättade att mannen i fråga är 23 år och spelar superettan i fotboll, quite nice helt enkelt! Nu börjar renoveringen ta fart även för mig och Anna vilket innebär att vi kanske kan flytta in i oktober, härligt härligt :)

Jag har så ont i ryggen. Jag hade det redan igår men jag vet inte riktigt vad jag har gjort, kanske fått det av all hästbilskörning? Hur som helst skulle jag nog behöva akupunkteras för jag känner att jag spänner de krampaktiga musklerna för att minska smärtan. Innerst inne vet jag att det bara blir sämre då men jag kan inte låta bli... Därför tror jag att akupunktur skulle vara bra för att musklerna ska slappnas av. Det dumma är att jag aldrig skulle kunna utsätta mig för något sådant frivilligt då jag är hysteriskt stick och spruträdd. Även om det inte gör ont så går det inte! Just nu bävar jag för att jag ska ta fästingsprutan igen, var liksom tre år sen sist (även om det känns som om det var förra sommaren) jag tvingade mig själv till den psykiska misshandeln... Blää nu måste jag tänka på någonting annat!