Grupparbeten är sådär.

Jag är inget stort fan av grupparbeten. Saken är inte den att jag inte kan sammarbeta med andra människor, utan mitt problem ligger i ämnena som demokratiskt väljs ut i en grupp. Får jag själv välja vad jag ska skriva om är det oftast inga problem, men om gruppen istället väljer och valet faller på något för mig ointressant som politik så är jag helt körd. Jag har helt enkelt ingenting att komma med.
Ibland känner jag mig faktist väldigt liten på jorden. Omringad av teoretiska snilleblixtar vars resonemang låter klart som korvspad sitter jag med stängd mun och lådsas hänga med i svängarna om en det ena, en det andra. Innerst inne förstår jag knappt hälften av vad som sägs. Det handlar inte om att jag är lat utan att jag helt och ärligt inte kan ta till mig viss information, jag tror inte att jag är ensam, alla människor kan inte förstå allting...
I grund och botten är jag nog en praktiker. Självklart är jag inte dum i huvudet, hade ju trots allt över medel på högskoleprovets matte-del förra året. Men jag är ingen teoretiker, jag vill göra saker, tycker mycket bättre om att skriva än att läsa om man nu kan göra en sådan jämförelse. 
Hur som helst får man inte alltid som man vill och grupparbeten är ett nödvändigt ont om man läser journalistik på JMK. Men jag lovar att jag gör mitt bästa och det borde vara huvudsaken för ingen kan prestera högre än så, och jag tror det är få personer som är bra på allt. Jag är i alla fall inte en av dem. Tjing!   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0