Halloween....

Påväg hem från skolan idag gick jag in på Paus i Västerhaninge. Jag skulle köpa med mig en sallad. Väl inne på konditoriet möts jag av utklädda bagare, utklädda till häxor och monster av alla dess slag. Oook.... Direkt började jag fundera på om inte halloween gått lite över styr? Lite väl överdrivet när till och med vuxna människor springer runt i häxhattar med spindelnät på toppen, eller?

Kanske är det jag som är tråkig? Men någonstans känner jag att det måste finnas en gräns, eller borde alla börja ta fasta på halloweentemat en gång om året? Körskolelärarn? Tunnelbanechaffören? Sjuksjöterskan? Nä hjälp, jag skulle bli rädd då, alltså om sjuksköterskan skulle vara en häxa, eller om tunnelbanechaffören skulle bära en scream-mask... Uuuh hemska tanke! Skulle hellre cykla till skolan då.... 



Hjälp!


     

Har sagt det förut..



You changed my whole life
Don't know what you're doing
To me, with your love
I'm feeling all superhuman you did that to me
A superhuman heart beats in me
Nothing can stop me here with you
Superhuman


Han gör det igen och igen och igen och igen.
I looooove Chris Brown!

Gulliga Tuppie





TUPPE IS IN THA HOUSE!

Plugga i tid?

Tenta imorgon och ångesten är ett faktum. Just nu står ångesten på en light nivå, men det blir värre ikväll... Samma visa varje gång "nu ska jag börja plugga i tid, lite varje dag och saken är biff", varför lär man sig aldrig? Jag kunde det inte i grunskolan och inte i gymnasiet, inte ens nu när jag är fyllda 22 kan jag börja plugga i tid, en dålig människa är vad jag är.

Inridning...

Jag satt på min blivande stjärna för första gången idag!


Duktiga lilla Canon!

En sorglig historia.

Jag hörde att Niklas Wiell inte lever längre.

Han var en säregen person som gick i 9A på den gamla goda tiden. Eftersom jag gick i den nördiga AB-gruppen (som ingen av B-klassarna ville gå i) så hade jag nästan alla lektioner med honom.
Han hade epilepsi, vilket var obehagligt då han ibland kunde få anfall. Jag tror att det var en av anledningarna till varför han inte hade några vänner, eller vad vet jag om det egentligen? Det jag menar är att han inte hade några i skolan.
Det var synd om honom, lika synd som det är om alla människor som hamnar utanför.

Det jag vill säga är att jag hoppas att han har hamnat rätt nu, att han har blivit fri från sjukdomen som tog hans liv och att han får börja om på nytt och göra det mycket bättre...

P-p-p-poker face, p-p-poker face


Can't read my,
Can't read my
No he can't read my poker face

Can't read my
Can't read my
No he can't read my poker face



Jag pluggar och har tråkigt. Längtar tills om typ en timme när Moa och Ida kommer hem, då ska vi äta hämtmat a la Cohens och kolla OC passande nog!

Back in the days.

En torr dag som denna kan bara räddas genom en minnesbild så stark att man börjar skratta bara man tänker på den. Jag har faktist en del sådan minnen, crazy grejer som man kan skratta åt igen och igen och igen.

En grymt rolig grej hände för många år sedan. Vi var på vårat kära Öland. Närmare bestämt på nedevåningen i Ekerums klubbhus där det finns en pool.

Ida, Marie och hockeykusinerna Stefan och Calle Ridderwall hade någon form av vattenkrig som gick lite över styr till en början då kusinerna moget nog spottade på Ida och Marie. Allt var än så länge en lek, som spårade totalt när sedan min yngsta syster (då kanske åtta år) kom springades till tjejernas undersättning. Men istället för att följa lekens regler spetsade hon till det hela genom att skrika:

- HÄR FÅR NI GRABBAR!!!! och sedan skjuta vääärsta snorlobban rakt ner i poolen.

Moa var och är fortfarande pricksäker när det kommer till skjutningar ur näsan, någonting som jag aldrig varken skulle klara av eller vilja hålla på med... Jag kan i alla fall lugnt säga att leken stannade upp i och med detta och när 88orna visade sitt misstycke över Moas insats sprang hon gråtandes därifrån.  

Jag och Ida vrider oss fortfarande av skratt när den här storyn kommer upp, idag kom den nämligen upp och det var roligt!





Några år senare...

plugggggggggggggg

Har precis skrivit ut 711 instuderingsfrågor tillhörande fredagens tenta i kommunikationsteori och metod 1. Nu ska det bli väldigt mysigt att bara krypa upp i en fotölj och läsa....... NOT!!!!!!!!!!
Seriöst så hatar jag att plugga, jag hatar det för att det är tråkigt och för att jag är så fruktansvärt dålig på det! Jag gillar ju inte ens att läsa vanliga böcker, ska jag då läsa tre tråååkiga böcker om ett ämne som jag fortfarande inte har greppat? Och sedan med stor risk för ett misslyckande tenta av det på fredag? Yes thats the shit...
Inte alltid så lätt att vara jag.


OC!!!!!!

Nu ska vi ha OC kväll....


I love OC I love OC I love OC I love OC I love OC I love OC I love OC I love OC

Jobb?

Vissa dagar är det jobbigt att jobba, idag är det en sådan dag. Det regnar och är lerigt överallt vilket inte är det optimala för en dag med hästarna. Undrar om ordet jobb föressten härstammar ifrån orden jobbig? Jag hoppas inte det. Det är ju inge kul om man tycker att sitt jobb är konstant jobbigt, det säger sig självt.... Skulle det vara så, skulle jag (med risk för att låta gammalmodig) hellre kalla mitt jobb för mitt arbete.

Hur man klarar ett högskoleprov.

Min kära vän Tess har idag skrivit sitt livs första högskoleprov.

Taktiken har bollats mellan oss hela veckan. Hur klarar man egentligen ett högskoleprov? Här handlar det inte om någon träning på grundämnena utan diskusitionerna har istället kretsat kring vilken typ av människa Tess bör slå sig ner bredvid. Det gäller ju att hitta en allmänbildad och kunnig person, en person som av vissa kallas tönt, av andra geni.

Vad jag kan förstå så hittade Tessi en bordsgranne som inkluderade allt, jag fick nämligen ett sms imorse som löd:

Ha ha sjukt svårt. Tur att jag har en Patte look-a-like bredvid mig!




Saknar tävlandet efter 4 dagars uppehåll.

Påvägen hem från Flyinge i söndags kväll kändes det skönt att tävlingsäsongen var avslutad för min del, även om den i år avslutades ovanligt tidigt... NU sådär en fyra dagar senare när Södertälje har sina elittävlingar skulle jag kunna göra vad som helst för att få ge mig ut på banan igen! Tyvärr går det inte, jag är inte kvalificerad och har inte heller någon häst som lämpar sig för uppgiften då min äldsta häst nu är 5 år. Meeeeen jag längtar tills nästa säsong drar och jag ska träna hårdare än någonsin i vinter! För nästa år, då jävlar ;)
Och alla ryttare där ute ska inte inbilla sig att de slipper mig för imorgon kommer jag sitta troget på SRKs läktare heeela dagen, see you there! 

  
 


Bussremsan

Det har varit en lång och jobbig skolvecka som slutade idag. Otroligt skönt måste jag sig när jag kan lägga både en kvantitativ analys och en källkritisk redovisning med tillhörande inlämningsuppgift bakom mig.

Påväg hem köpte jag en bussremsa eftersom mitt busskort har gått ut och jag inte tänker köpa något nytt förens i november. När jag kom fram till biljettluckan gav jag min remsa till stämplaren och hörde mig själv säga "Årsta berg". Ibland säger jag "Älvsjö" eftersom det kommer fram lite mer naturligt i min mun. Oberoende på vad jag säger så åker jag alltid hela vägen till Västerhaninge. Stationerna som falskt sipprar ur min mun är bara till för att remsan ska få ett längre liv. Jag är omtänksam jag, tänker på min remsa och så...
 
Idag blev jag dock stoppad. Innan jag ens klivit på tåget. Första tanken som slog mig var om kontrollanten kanske såg på mig att jag ljög? Jag är ju dålig på att ljuga, förlorar ofta i bluffstop och sånt där....

Med lite eftertanke jag tror inte att den stora, lättmörkhyade 30åriga vakten märkte det eftersom han istället för att ifrågasätta min påstådda resväg tittade mig i ögonen och sa:

- Vilka fina örhängen du har... 

Förvånat tackade jag och gick vidare upp på perongen.     

Hur gör ni med paketet?

Påväg till skolan läste jag Tidningen Ridsport eftersom jag är så sjukt trött på Metro efter gårdagens analyserande av tidningen. Hur som helst hittade jag en artikel med namnet:

Här får du svar på vad alla tjejerna alltid har undrat: Så gör killarna med "paketet"

Även om artikeln i sig var ganska underhållande (särskillt utfrågningen på Pether Markne där han berättar att dressyrryttaren Per aldrig använder kalsonger..!) kan jag vara ärlig och erkänna att jag inte alls gått och undrat över detta, aldrig någonsin faktist. Kanske är det jag som är onormal (?), kanske sitter Cicci Feretti och Jenny johansson inte alls och tittar på hästarnas hoppning på tävlingsläktaren, kanske sitter de istället och funderar över hur grabbarna gör med paketet i sprången... 

Hur som helst så tipsar journalisten Ulrika Fåhraeus om att man bör bära tajta kalsonger om man vill skydda juvelerna, kalsonger med vaddering som i en cykelbyxa kan oxå vara en bra grej! Tänk på det ni ;) 


Hoppas kalsongerna satt tillräckligt tajt här...

Vad innehåller Amigo?

Igår stannade vi på Shell påväg hem från Skåne. Pappa skulle tanka lastbilen och hästarna skulle få äta och vila.

Jag och Ida gick därför runt lite i shellbutiken. Rätt var det var så tittade hon runt bland godiset och sa:
- Det kan ju inte vara gott med tacochips i chokladen...
Hon syftade då på Marabous nya smak.
Jag svarade att det inte kan vara tacochips utan istället är bitar av glassstrut (för det tyckte jag det såg ut som på bilden...). Ida undrade då om jag var dum som inte fattade att det var tacochips när chokladen hette Amigo!
Jag hade inget bra svar på det, men var fortfarande fast besluten om att det var bitar av glasstrut och inte tacochips blandat i chokladen under det gul-lila plastpappret.

Såhär i efterhand kan jag vara ärlig och säga att jag egentligen inte har någon aning om vad som finns i chokladen, men den kan väll inte innehålla tacochips väll? Det låter ju jätteäckligt!  




Ser ni de små miniglasstrutarna som hoppar runt i den gröna cirkeln? :)

Finalrosett och ny häst.

Hemma igen!

Det har hänt en massa roligheter sedan jag lämnade Stockholm i onsdags morse. Hijo gick felfritt i Breeders-finalen och vi avancerade från delad 82a plats till 35e plats, det bör kanske tilläggas att det var över 200 deltagande. Jag är nöjd eftersom det var mitt allra första Breedersäventyr... Och förhoppningsvis blir det inte det sista eftersom jag nästa år kommer att ha två 6åringar och två 4åringar i stallet.
Ni som hänger med kanske märkte att det var en blivande fyraåring för mycket och det stämmer ju eftersom jag fått hem en ny idag!

Min pappa är ibland lite crazy och ropade därför in ett sto på lördagens aktion. En 3årig liten skönhet som vi hoppas mycket på. Min andra 3åriga skönhet ska för övrigt ridas in i veckan, det blir intressant.

Alex fick oxå en häst från aktionen så vi tänkte rida breeders nästa år också, men då på våra akrionshästar, för att sluta cirkeln liksom, var ju trots allt en fjolårsaktionshäst som vann 4årschampionatet i år :)

Nu är det absolut dags för mig att sova, har blivit alldeles för lite sömn under helgen, men vem vill sova när det finns roligare grejer att göra?!


 

Troy and Gabriella

Sitter i lastbilen och kollar på High school musical som går på 5an. Har betat av ettan och ser just nu på film nummer två. Älskar de här filmerna! Det är riktiga feelgood filmer och jag ser fram emot att se nummer 3 snart!



Min fina Hijo till final!

God morgon.

Jag befinner mig just nu i Skåne, närmare bestämt på Flyinge. Det är Breeders Trophy som ska avgöras och första året som jag själv medverkar. Det har faktist rullat på hyfsat för mig, Hijo har kvalat till final :D Hermi var också superduperduktig igår då hon nollade på en bana där det blev väldigt mycket fel. Tyvärr var hon alldeles för het i förrgår då banan var lättare, vilket gjorde att för många bommar föll...

Idag blir det ganska lugnt, lite återhämtning ifrån ryttarfesten igår och laddning inför morgondagens final :) 

I Vallentuna bor jobbigt folk.

En liten uppdatering av dagen som gått.

Tävlingsmässigt gick det bra. Moa och Goose var felfri i sina klasser och Spirit och jag var felfria i en klass och hade två nedslag i den andra.

Vi verkar dock inte vara så populära i Vallentuna. Jag har nog aldrig varit med om en så otrevlig och oproffsig tävlingsarrangör!

Dagen började med att Moa fick två tillrättavisningar av veterinären. Goose är nämligen en häst med mycket nerver, vilket kommer fram på tävling då han blir både uppmärksam och aningens hetsig. Därav själet till utskällningen och den 5 minuter långa lektionen i "hur man leder en häst". Veterinären kanske jobbar med att vaccinera lektionshästar till vardags, vad vet jag. 

När vi suttit på läktaren ett tag säger dem i högtalaren att en bil måste flyttas, en brun hästlastbil med registreringsnummer URU XXX. BRUN???!!! Våran bil är inte brun (!), brun måste vara den fulaste färgen som går att få på ett fordon. Men det var i alla fall våran guld-beige-färgade lastbil som helt plötsligt stod fel, ungfär 4 timmar efter ankomst... suck. Efter ett tappert försök av förhandlig men parkeringsvakten fick jag ge mig och ställa bilen LÄNGST BORT PÅ DET ABSOLUT LERIGASTE STÄLLET SOM FANNS PÅ ANLÄGGNINGEN. Tack för det. 
Jag blev sur och gick efter att ha flyttat bilen tillbaka upp till parkeringsvakten och bad honom lyfta min stora hink fylld med betfor och betforvatten till min nya hundra gånger sämre parkertingsplats, eftersom jag inte själv orkade. Det var faktist sant, jag orkade inte, den var väldigt tung. Parkeringsvakten hade ju inget val eftersom det var hans dumma idé att jag skulle flytta mig, han fick helt enkelt lyfta den tunga hinken de 100 metrarna i lera. Så kul var det.

Eftersom jag redan var irriterad skulle det naturligtvis dyka upp yttligare saker att irritera sig på. Vi fick bland annat vänta över en timme på våran mat. Sedan blev jag tillsagd av domaren att knäppa en knapp på skjortan som gjorde att jag nästan blev strypt. 
Droppen blev ändå när vi skulle åka hem. Jag skulle bara hämta ut våra priser i sekreteriatet för att sedan lämna de otrevligas land. När jag artigt frågade om jag kunde hämta ut premierna fick jag till svar att det inte gick än. Jag frågade då:

- När går det då?

En otrevlig tant svarade:
- Det dröjer, det dröjer och ju mer ni tjatar desto mer dröjer det!

HAHA WHAT! Jag vill liksom åka hem! Utan att säga det gick jag därifrån för att gå ner till lervällingen och lasta in det sista i bilen. Ungefär 20 minuter senare körde jag upp bilen utanför dörren till sekreteriatet och frågade yttligare en gång efter priserna men de hade fortfarade inte fått någon rätsida på listor och utbetalningar.

Jag blev lite irriterad för typ tionde gången och bad dem göra en manuell resultatlista eftersom det inte var mitt fel att deras datorer strulade och att jag fortfarande ville åka hem! Och tro det eller ej så fick jag min vilja igenom.
 
Äntligen fick vi åka hem och jag kan se tillbaka på dagen och tänka att vi hade ju i alla fall tur med vädret! 


  

Idag och imorgon.

Pratade precis med Anna i telefonen. Hon ska för övrigt komma hit snart, så fort som hon fått iväg sitt nattliga besök, vars ålder jag inte vågar skriva i bloggen. Nej nej tack. 

Det passar bra att Anna kommer hit ikväll eftersom jag ska tävla imorgon och väckarklockan kommer att ringa 05.00. Jag ska faktist starta Spirit för första gången men förhoppningarna är inte alltför stora eftersom jag satt på hästen för första gången i tisdags.

Moa ska göra sin tävlingsdebut med Goosen imorgon också, det ska bli väldigt roligt! Kommer troligtvis gå galant eftersom han är världens största gentleman! :)

 

Spirit & Goose


Världens bästa Kitt ska också tävla imorgon!

Håll dig till bloggen.

Jag har sett Katrin Schulman, eller Zytomierska som hon nu heter på TV två dagar i rad. I förrgår hade jag ingen som helst uppfattning om henne men igår blev jag positivt överaskad när hon på ett spontant och rättfram sett ifrågasatte allas vårat hatobjekt Anna Skipper i Du är vad du äter

Nu ikväll ombyttes den positiva synen av Katrin till det motsatta. Eller min uppfattning ändrades redan vid lunchtid då jag hörde henne prata i radio. Hon kritiserade då idolerna och förklarade varför vissa var kvar och hur dåliga de var... Jag undrar då, är det hennes sak att avgöra? Naturligtvis kan hon ha en åsikt men som programledare för Idol eftersnack skulle man önska en lite mer neutral framtoning.
 
När det sedan kom till direktsändningen nu ikväll kände jag bara, snälla byt ut henne! Flamsigt och oberäknande med en så dålig tajming så att Jihde framstod som ett geni. Absolut ingenting för direktsänd TV!

En ovanlig syn.


 


Ni kan faktist tro era ögon. Det är JAG och jag håller i ETT LIVS LEVANDE BARN!
Leendet försvann dock när blixten gått och jag lämnade snabbt ifrån mig barnet till dess mamma igen. Blev bäst så!


Ungt folk tar plats.

Jag skjutsade Moa en bit påväg till skolan imorse, närmare bestämt till Gullmarsplan där vi båda bytte bil mot tunnelbana. Moa skulle bara åka en station, hennes skola ligger nämligen väldigt nära Skanstull.
När hon informerade mig om det, berättade jag för henne att Patte jobbar där i närheten. Moa tyckte det var roligt och tänkte sig Patte som butiksbiträde i en av klädbutikerna kring Ringen.

- Nej men hon jobbar inte i butik, hon jobbar ju på SEB, på bank!
Moa tyckte det var konstigt och frågade om hon var någon form av springpojke på banken. Men hon är ju inte ens det, hon jobbar ju på banken, på riktigt.
 
Moa hade fortfarande svårt att förstå det.
 
Vi skiljdes åt och jag fortsatte till Hötorget för att besöka något så otroligt tråkigt som bokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Jag har verkligen svårt för böcker, de är så torra och livlösa. Sen är de både dyra och tunga att bära oxå.
Hur som helst så var min kassörska lika tråkig och torr som böckerna jag köpte. Man skulle kunna tänka sig en 50plussare som på sin fritid maler böcker för nöjes skull, men icke. Hon var ung, kanske i 20årsåldern.

Jag fortsatte sedan till Piggis för att se hur de nya tapeterna livade upp den föredetta hor-tvåan som nu ska förvandlas till en flashig  ungkarls-3a. Jag möttes av målaren som i mina tankar har varit en gråhårig 40åring med vita byxor, håriga armar och keps. Mina fördomar slog snett även denna gång och målaren var istället mörkhårig och jämngammal med mig, inte ens en keps hade han på sig. En hjälpsam och trevlig grabb som tyckte att mina tapeter var finare än Annas ;)
 
Jag åkte sedan vidare till banken där jag skulle uppdatera min e-legitimation. Jag fick naturligtvis hjälp av en ung bankman, avslappnat klädd i snygga jeans och skjorta. 

Det känns verkligen som att 80talisterna börjar ta plats på riktigt, man ser dem nu på andra ställen än Mc Donalds och kassan på Coop. Det är bra tycker jag eftersom det både är lättare och roligare att prata med folk i ens egna ålder. Jag undrar bara när det är min tur att göra karriär...



Karriär sökes för virrpannan till höger.

Peter söker maaan

Juste! Kom på en grej till. IKVÄLL BÖRJAR JU BONDE SÖKER FRUUUU!!! Det är ju mitt absoluta favoritprogram och i år kommer det bli ännu roligare eftersom Peter Gustafsson som jag brukar träna med ska försöka finna kärleken!!


TTTTVVVV

Som jag skrev tidigare följde jag reprisen av Paradise hotel på TV400 i sommras. Jag såg även serien när den gick av stapeln första gången, runt 2005 eller någonting sånt.

Tyvärr, eller som tur var (?) har jag nu sett alla avsnitt av PH ytterligare en gång och eftersom enought is enought har jag nu gett upp Paradise till fördel för ett nytt reality/dokusåpa-liknande program. Jag tycker nämligen att det är väldigt skönt att slå sig ner framför TVn runt 22 på kvällen (eftersom jag oftast inte har tid för TV någon annan timma på dygnet) och se någonting totalt IQ-befriat som man inte kan lära sig ett skvatt av. Man behöver varken tänka eller bekymmra sig för att inte hänga med, ren entertainment med andra ord.

Men A shot of love with Tila Tequila har även det lidit mot sitt slut och bisexuella mångsysslerskan Tila har valt en man bland alla män och kvinnor som från början försökte vinna hennes hjärta. Ett underhållande program måste jag säga.

Det skumma är nu att det börjar en ny säsong. Vad sjutton kommer att hända då? Har hon dumpat sin snygga småstadsgrabb och är på jakt efter en ny person att sätta tänderna i? Den som lever får seeee.



sjukdom är bajs.

Jag är sjuk, sjuk, sjuk, bläää. Hatar att vara sjuk!

Jag kan lixom inte unna mig själv att bara vara inomhus och inte göra någonting, även om jag är sjuk. Det finns så sjukt mycket för mig att göra och om jag inte hela tiden betar av det samlas grejerna på hög och högen blir tillslut så stor så att jag börjar gråta. Det är inte bra. 

Jag ska trotsa både hals och mag-ontet, och istället för att tycka synd om mig själv ska jag plugga en del idag och förbereda inför Breeders som går av stapeln i skåne nästa vecka, det ska bli sååå kul kul kul !


Kämpaaaaa

Tömning.

Dags att rensa mobilen på pics!


Ni har nog svårt att gissa vem det här är.


Anna är väldigt nöjd med sin nya bil som hon redan blivit av med tyvärr.


Kungen i egen hög person.


Söta Patelito.


Canon gör framsteg och kan nu ha både bett och longergjord :)


Min kompis Techno


Mina fina <3


Jag pluggade och latmasken latade sig.


För att återknyta till bild nummer ett, Tessi har blivit brun-röd hårig. Sjukt snyggt enligt mig!

SEB-modell

En arena proppfylld med mode, lampor skimrande i alla färger, stora modeller i rampljuset...


...eller jag överdriver nog en smula, den var inte alls såhär stor, SEBs modevisning. Jag och Tessi var där för att kolla på vår vän Patricia som gjorde en strålande insats i sin debut som modell. Hon charmade alla med sin stilsäkra gång och sina snurrar som utklassade de övrigas. Som två stolta vänner satt vi där och njöt av Pats skicklighet uppe på catwalken.





IN ACTION

RSS 2.0