Malins blogg!

Sitter just nu hos Patelito. Det är en skandal att hon ännu inte sett The Hangover. Detta ska det bli ändring på och filmen ska ses nu nu nu! En de lux sallad och en cola light på det och kvällen är fulländad!

Pattie

Jag var ju och tävlade igår... Det tog drygt två timmar att köra till tävlingsplatsen och termometern stod som minst på -25 grader. Fy för vita ridbyxor i sådan bitande kyla! Tävlingen var dessutom lokal och gällde absolut ingenting, man kunde inte ens rida till sig några poäng. Ibland undrar jag faktiskt varför man håller på...

Men jag var faktiskt tvungen att åka igår! Jag ville att Lina skulle få starta ytterligare en 1,10-klass innan Strömsholm om två veckor, där det är tänkt att hon ska debutera i 1,20. Hijo behövde även han komma ut en gång innan nästa helg då det är nationella tävlingar i Hamre som står på schemat. Och jag känner min Hijo. Han beter sig alltid bedrövligt första tävlingen för året och detta faktum slår aldrig fel. Jag ville helt enkelt ta en eventuell diskussion på Björkvik istället för på Hamre, då det kommer att bli tillräckligt svårt ändå.

Linis startade 1m och 1,10. Hon gjorde det lekande lätt och kunde åka hem med två rosetter i bagaget. Och Hijo skötte sig faktiskt ovanligt bra (i den för honom väldigt lätta 110-klassen) fram tills näst sista hindret då han slog på tvärnit... Dumma dumma HIJO!!!

Det positiva med resultaten var i alla fall att jag fick som jag ville. Lina fick två bra rundor som i sin tur inbringar gott självförtroeende för framtiden och Hijo lurade mig, vilket innebar att jag blev arg. Man måste bli arg på honom ibland för att han ska hålla sig snäll. Min förhoppning är att han kommer att hålla sig snäll i Hamre nu :)

Tycker dock lite synd om Lina som fick dela bil två timmar dit och två timmar hem med en häst som sparkar i väggarna, skrapar i marken och ständigt försöker bita henne...

Lina är som alltid lika koncentrerad, till skillnad från sin reskompis bitcho de la casa!


Han är ganska självsäker när han hoppar med stängda ögon...

Willys Älvsjö är under ständig förändring. För några månader sedan var det en omöjlighet att möta någon med ett tillfredställande yttre under taket på den stora och omysiga mataffären. Detta faktum har, som jag ser det, inte varit någonting negativt. Det var chilligt på Willys i Älvsjö. Enligt min kusin som jobbar inom livsindusribranchen håller Willys ungefär 10% lägre pris än både ICA och Coop och man slipper dessutom gå igenom avdelningarna med utomhus-svensson-möbler och kläd och sko-delen som man annars bara vill spy på. Att det istället satt överviktiga, svettluktande människor med fett hår i kassan på Willys skulle man i och för sig kunnat stört sig på vissa dagar, men i regel var det ganska skönt ändå... Man kunde svänga förbi direkt efter stallet, efter gymmet, eller helt enkelt bara på en stadig bakissöndag. 

Nu har någonting ändrats. Det har börjat dyka upp normalare folk, snyggare och yngre, mer tilltalande med andra ord. Jag har sakta men säkert lagt märke till förändringen då till och med personalen är yngre och ser bättre ut (jag är väldigt utseendefixerad just nu...). Själv har jag dock inte förändrat mig, utan har fortsatt att knata dit utan minsta eftertänksamhet. Som igår till exempelt, när jag och Mickan bara skulle svänga in för att köpa lite nachochips en snabbis. Jag hade ovårdat hår uppsatt i en slarvig toffs, gym-tajtsen, jättefula uggs, hood-tröja och en pälsväst. Ingenting passade till någonting annat och jag var bara allmänt risig.

När Mickan av misstag vält ner både en ostsåsburk och några påsar tacokrydda på golvet vid Willys tacoavdelning fick jag syn på ett bekant ansikte... oh no! Nu är droppen nådd när till och med Kim Alin har hittat till Willys i Älvsjö. Kim Alin som var typ den snyggaste killen i hela huddingegymnasiet!! Aa eller i alla fall i hockeyklassen... eller säkert i hela skolan, det fanns väll inga snygga killar i någon av de andra klasserna?

Efter mitt långa resonemang om ämnet i fråga har jag kommit fram till att den faktiska förändringen är både bra och dåligt. Kul att man kan få syn på snyggingar på Willys men samtidigt jobbigt eftersom jag nu måste börja tänka på hur jag ser ut innan jag besöker den stora betongaktiga mataffären...

Det är så kallt ute idag!! Fick redan igår kväll gräva fram min bil under all snö, för att sedan fortsätta med det sköra arbetet "fönsterskrapning utan vantar" imorse.

Jag har även hunnit med ett dressyrpass för Bibi. Är otroligt skör på mig själv att jag inte har tagit hjälp av henne tidigare. Jag menar, om man bor praktiskt taget granne med en Grand Prix-ryttare i dressyr, borde det falla sig ganska naturligt att man som hoppryttare tar hjälp från henne...? Hon har nu sett både Lina och Hijo och jag har redan fått en massa klyftiga grejer att tänka på :) Kul kul.

Ikväll blir det träning och middag med min alldeles egna lärarinna, Micki! Men innan dess ska jag ta in hästarna, packa inför morgondagens tävling och hålla en träning. Dags att kila med andra ord. Have a nice friday night!

Det händer grejer i Årsta Runsten. Pontus Westergren och Jannike West sägs joina klubben i år! Ett lyft för ÅRS som nu har fyra av Stockholms absoluta starkaste hoppryttare till sin förfogan, tre av dem har dessutom ett koppel med hästar att välja emellan. Även otroligt roligt för Moa som troligtvis kommer att bli elitlagets junior för andra året i rad.

I denna glädjen ser jag dock mig själv som en förlorare. Jag har alltid haft en vision att själv ta en plats i elitallsvenskan men har aldrig kännt mig tillräckligt duktig. Jag har aldrig tidigare haft hästar som platsat och inte heller ansett mig själv vara tillräckligt bra, förrns nu. Nu har mina första unghästar blivit hela 7 år och de bevisar gång på gång att kapaciteten finns där, vilket innebär att ett allsvensk deltagande inte längre är en omöjlighet.

Problemet är dock att en allsvensk start är en omöjlighet i min nuvarande klubb. Även om jag utvecklas tillsammans med mina älskade springare, har jag inte en chans emot landslagsryttare som Persson, West och Westergren. Det känns lite frustrerande eftersom jag vet att de antagligen skulle prestera mycket bättre än mig, men för att jag själv ska bli bättre och utvecklas skulle jag i alla fall behöva få chansen.

I år bekymrar det mig inte så mycket eftersom hästarna gör sitt första år i 1,40 klass och ett års ytterligare rutin skulle heller inte skada för min egen del. Men inför nästa år får vi helt enkelt se vad som händer...

Hijo hoppade fantastiskt på årets första Helenaträning i onsdags :) 

Imorgon ska jag börja på en ny skola. Det känns väldigt roligt och inspirerade samtidigt som det såklart även är lite nervöst! Men det ska nog gå vägen, blir min 7e skola, eller 8e om man räknar med Folkhögskolan Strömsholm, fast det tror jag inte att man gör...

Jag lyckades självklart skada mig själv under arab-resan. När jag inte kunde ramla av eller bli översprungen av någon häst, halka på is, snubbla i snö eller bli riven och biten av diverse husdjur fick jag därför ordna skadorna för egen maskin.

Jag började med att riva mig själv på benet när vi spelade fotboll. Inget stort sår, men det blödde om det och sved i samband med det väldigt salta havsvattnet. Jag lyckades även riva mig själv på läppen i samband med klädutprovning.

Droppen kom dock när vi spelade volleyboll på sandplan. Moa, som var i mitt motståndarlag råkade serva bollen utanför linjerna. Hon tog i och bollen for iväg en bit utanför. Jag sprang ut från planen för att hämta den. Jag sprang snabbt eftersom jag hatar när spelet blir fördröjt. Problemet var bara att det precis vid min tilltänkta, snabbaste väg mot den utspelade volleybollen hade placerats ett brunnslock, gömt under sanden. Ett fyrkantigt brunnslock som jag med min vänstra stortå slog i, naturligtvis på en av lockets kanter. Behöver jag skriva att jag spelade barfota? Det gjorde så ont att jag först inte kände någon smärta, utan uppfattade bara brunnslocket eftersom min höga fart helt plötsligt bara tog tvärstopp. När jag en sekund senare såg att det blödde kraftigt från tån, fick jag panik. Såret var en dryg centimeter långt och började från tåns topp, högra kanten och följde sedan ända ner till nagelns slut. Jag hade tur eftersom nageln inte satt lös, även om en rejäl skinnbit var förlorad.

Smärtan var dock inte slut där. Då något desifektionsmedel inte fanns med i min packning och det blödande såret var fullt med sand, var det bara att öppna minibaren och ta fram en liten flaska whisky av okänd sort. Whisky är bra till mycket, bland annat till blodiga tår. Dock sved det så fruktansvärt att jag var tvungen att bita på en handduk för att inte skrika rakt ut. Men rent blev det i alla fall och såhär en vecka senare kan jag nu röra mig relativt ohaltande även om jag blir tvungen att vänta ytterligare någon vecka innan tån är redo för att placeras i en högklackad sko.

Hemma igen efter 9 dagar i Ras Al Kaimah och Dubai.

Kan sammanfattas som ungefär den bästa resan jag varit med om någonsin! Mina förutfattade meningar om araber, dess kultur och leverne är som bortblåsta då det kommit upp för mig att till och med männen i nattlinne är otroligt tillmötesgåeende.

Att de tre gånger om dagen skriker ifrån Moskeerna och att vissa kvinnor bär otroligt oklädsamma dräkter i form av burkor är nog det ända jag kan se som ett minus med den arabiska kulturen. Tilläggas bör det dock att de burkainstängda kvinnorna shoppar glatt på både Jimmy Shoo och Louis Vuitton, då det antagligen inte finns några regler angåeende handväskor.

Dubai kan sammanfattas som världens storstad. En stad som inte ens New York kan slå, inte London heller och framförallt inte Stockholm. Husen går inte att beskriva, de måste ses med egna ögon. En önskedröm vore ju om Sveriges stilblinda arkitekter kunde besöka arabemiraterna en eller två gånger för att få en hög med insperation. Inte bara husen som var imponerande, bilarna var fantastiska. Lexus, Hummer, Ferrari, Mercedes, Lambourghini, det var så att det vattnades i munnen på mig. Att de sedan även har världens högsta byggnad, Burj Khalifa (828m / 190 våningar högt) och Dubai Mall som är världens största shoppingcenter med över 1200 butiker under ett och samma tak gör inte staden mindre imponerande.

Några mil utanför Dubai ligger Ras Al Kaimah. Om Dubai är städernas stad är Ras Al Kaimah paradisernas paradis. Thailand är inte i närheten, för att göra en jämförelse! Otroliga stränder, resturanger, mat, byggnader och människor.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Förenade Arabemiraten är någonting uttöver det vanliga! Någonting som alla borde se med egan ögon.

Vårat hur i Ras al Kaimah


Utsikt ifrån tomten


Burj Khalifa


En akvarievägg på ett av hotellen


Ett av tusentals häftiga boningshus


Moa, mamma, jag, Ida och Farmor framför världens enda 7stjärniga hotell


En bil som tilltalar mig


En av entreerna till världens största shoppingcenter

 
Efter en (av tre) dags shopping


På hotellet föredrog man vita Lexus


Farmor och Pappa


Tillsammans med mina sistahs <3

Jag hämtade Hermione från Ultuna idag. Operationen hade gått jättebra och Hermi är pigg och glad som vanligt. Det var en otrolig lättnad för mig att få hämta henne och samtidigt se att hon var sitt vanliga dag. Det är någonting speciellt med Hermione, hon är liksom inte som andra hästar, jag har aldrig varit med om en häst som kämpar som hon. Hon är så otroligt tapper och gör verkligen allt för mig. Fina fina Hermione <3 

Förresten så var Thilde på Ultuna samtidigt som mig, ni vet hon islandshästtjejen som var med i Bonde söker fru, hon hade med sig en liten halt fux-isis med massa man... 

Stjärnan ska bli bra nu! 

Haha. Ida har en kille i sin klass som är lite av vad vi kallar "den klassiska charterkillen". Ni vet den typ av kille som älskar sitt eget yttre, tror att han är charmigaste i världen och att alla tjejer vill ha honom... Till utseendet är han lång och smal, men ändå gympumpad. Solarie bränna är inte ovanligt och stylat hår är en förutsättning. V-ringade tröjor och halsband kan förekomma. 

Jag hade en sådan här kille i min klass på Södertörn, jag tålde honom inte! Den smöriga attityden och det ständiga leendet på läpparna retar gallfeber på mig. Ida har nu oturligt nog råkat ut för denna typ av varelse i sin klass. Tyvärr har hon inte bara honom i sin klass, utan även i sin grupp. Han är även som han kallar det "projektledare" i gruppen. Behöver jag säga att hon hatar honom? Att han sedan har ett namn som är otroligt roligt att säga gör inte saken bättre. Han dyker upp då och då i våra interna skämt.

Igår skrev Ida till mig på facebook-chatten ifrån skolan. Utan att se mitt svar sprang hon tydligen ut ifrån datasalen för att gör någonting som jag inte kommer ihåg.. När hon kom tillbaka blev hon förskräckt när hon såg vad jag hade skrivit OCH att charterkillen sätt vad jag skrivit. Jag hade nämligen skämtat om honom... HAHAHAHA Ida fick snabbt dra till en lögn om min kommentar. Eftersom hissen inte verkar gå ända upp på mannen i fråga köpte han bortförklaringen till fullo och Ida kunde andas ut.

Sorry Sistah! Men erkänn att det var ganska roligt ändå? ;)

Jag fick en förfrågan om jag vill vara press och media-ansvarig för ponny-SM i sommar. Ett uppdrag som jag antagligen kommer att ta mig an då det låter både roligt och lärorikt.

Hoppas jag får en anledning att skriva om snygga ponnyn!  

Skörheten har stabiliserat sig en aning. Pratade med Chris när jag lämnade Hermione på Ultuna och han är positivt inställd till operationen vilket känns tryggt. Hermie var på bra humör när jag lämnade henne, boxen hon ska bo i några dagar framöver var strödd med ett tjockt och luftigt lager halm, vilket betyder att hon kan äta non stop hela tiden. Likheterna mellan mig och Hermione är många, bland annat det faktumen att vi älskar mat och lätt blir tjocka... Inga jättecharmiga egenskaper men ändå.

En annan anledning till den förminskade skörheten är dagens träningsresultat tillsammans med min riktiga lilla prince charming... Junior! Alla älskar verkligen honom!! Men det går och andra sidan inte att låta bli. Han är så otroligt söt och busig samtidigt som han alltid gör sitt bästa utan att för den delen bli tråkig. Idag hoppade han 1,10 på träningen, utan minsta problem trots att han inte ens fyllt 4 år. Ett riktigt MVG-barn! 

Efter en lång dag sitter jag nu äntligen hemma på Piggis. Ska ta och ha lite kvalitetstid nu, kvalitetstid tillsammans med Moas Desperate houswifes-box och en iskall pepsi max. OKI BAH! 

  

Älsklingsunge

Klumpen i magen är inte försvunnen än. Att Canon har lämnat mig är inte allt, en olustig händelse avlöser en annan i och med att Hermione ska in på operationsbordet imorgon.. Jag ska åka och lämna henne på Ultuna i eftermiddag. Det måste bara gå bra den här gången, annars vet jag inte vad jag tar mig till. År 2010 kunde ju ha börjat bättre...

Gårdagens tävling var ingen höjdare. Vibbe ville allt annat än att gå felfritt tyvärr men Linis var duktig med en felfri runda och en med ett nedslag, hennes första faktiskt, men någon gång var det väll tvunget att komma...

Brydde mig dock inte så mycket om de halvdåliga tävlingsresultaten eller tävlingen överhuvudtaget då jag efter min sista start var tvungen att åka och lämna Canon... Tråkiga händelser har en tendens att få allting annat att verka totalt meningslöst.

Saknar min fina fina Canonball <3

Kul att halva Stureplan har börjat använda begreppet OKI BAH! Ett annorlunda sätt att säga hej då på. Denna formulering är skapat i min familj och används flitigt, främst av mig, Ida och Moa och kanske allra mest av pappa, lite otippat jag vet... Otippat men alldeles korrekt. Mamma använder sig av det ibland, men bara när hon är på bra humör.

Ska förresten åter igen till Långbro världshus idag. Till alla våras favorit-kändiskock som jag tidigare nämnt här på bloggen. Men julbordet är nerlagt för i år (som tur är) och nu bjuds det istället på födelsedagslunch/middag (vet inte riktigt vad jag ska kalla det då vi ska träffas där vid 14-tiden?) Hur som helst så är det min morfar som fyller år, 70 jämna år har han hunnit bli! Ska snart börja fixa mig, kommer nog att ta lite extra tid idag då jag är tröttare än vanligt på grund av nattligt arbete på klubben V, där man för övrigt kan köpa en tre-liters champagne för 150 000 kr, vilket jag kom till insikt över igår, lite hysterisk kan tyckas...

OKI BAH!

Bloggen har blivit lidande till fördel för bland annat min examensuppsats. Den är nu äntligen helt klar och lämnades in igår! Efter ett inlämnande av en nästan 40 sidor lång uppsats som det arbetats med i totalt tre månader känner man sig ungefär 10 kg lättare. I och med att pappersbunten lagts på respektive handledares fackshylla lossar en tiokilos-sten från kroppen. En otroligt skön känsla! 

Abstract

 

Titel: Sportjournalistik ur ett genusperspektiv

 

Författare: Malin Fredriksson

 

Kurs: Examensarbete i Journalistikvetenskap vid institutionen för

Journalistik, medier och kommunikation, Stockholms universitet.

 

Termin: Höstterminen 2009

 

Handledare: Merja Ellefson

 

Sidantal: 38, inklusive bilagor

 

Syfte: Syftet med undersökningen är att studera om män och kvinnor inom genren sportjournalistik framställs olika vid likartade prestationer respektive skandaler.
 

Metod: Kvalitativ analys, diskursanalys.

 

Material: Sportartiklar ur Dagens nyheter och Aftonbladet. Två artiklar rörande travsport (män) och två rörande hästhoppning (kvinnor). En artikel från varje sport är skriven efter en stor seger och en efter en dopningskandal.

 

Huvudresultat: Resultatet i min undersökning visar att skillnaden mellan män och kvinnor i mina utvalda artiklar är ganska stor. Detta är till männens fördel både vid framgång och vid motgång. Gällande framgångsprestation tonas den kvinnliga idrottarens prestation ner medan den manligas prestation istället trappas upp. Motsatt effekt blir det i skandalartiklarna där den manliga idrottsutövaren åter igen drar fördel jämte mot den kvinnliga då mannens fall tonas ned och kvinnans istället trappas upp.

 

Tvådagarskursens första dag är idag och både Lina och Junior har varit iväg på träning. Det var såå duktiga! Junior skötte sig exemplariskt som vanligt och fick mycket beröm av Helena :) Även Lina var strålande. Hon får träna även imorgon medan Junior får vila, två dagar blir lite väl tufft för en nybliven 4åring.

I helgen startar vi upp tävlingsåret 2010! Det ska bli otroligt roligt och jag ser mycket fram emot att tvinga på mig vita ridbyxor och trotsa snö och kyla. Äntligen, ÄNTLIGEN!

Linis <3

Har segat mig igenom morgonen tillsammans med Summer. Vi har sett Flickan som lekte med elden, kände att jag var tvungen att uppdatera den lite då jag ska se trean på bio ikväll. Lisbeth Salander är nog min idol, så otroligt häftig och snygg!

Det är verkligen vinter ute! Rena Norrland här i huvudstaden... Jag tycker att det är jättehärligt med kyla och snö, framförallt med snön som blir kristalliserad vid så många minusgrader som temometern visat idag, -12 grader. Har dock inte tinat upp riktigt än efter en hel dag utomhus. 5 hästar ridna och en hundpromenad med Sum har gjort att kylan verkligen kunnat bita mig, vilket den har gjort också. BRR!

Gårdagen var helt okej för mig. Är ju trots allt väldigt bortskämd då mina tre senaste nyår har varit helt grymma. Göteborg 06-07, Sälen 07-08 och Helsingborg 08-09 gjorde att detta nyåret hade en del att leva upp till, om det skulle slå dessa tre. Kan vara ärlig och säga att det inte ens blev någon kamp, 09-10 är inget nyår som jag kommer skriva om i historieböckerna...

Jag hann med en förätt i form av det absolut godaste man kan äta, gratinerad hummer hos mamma och pappa innan jag for vidare in till stan och hamnade på en fest på Birger Jarlsgatan. Otroligt fin lägenhet och en helt okej stämning som jag lämnade tidigt då jag skulle hålla ställningarna på V från 23.30!

V var kändistätt och trevligt. Hamnade bredvid en trevlig vakt och slog rekord i dricks med 181,50! Var sjukt nöjd över detta och visade alla kronor för Anna när vi kom hem rund 05.00 imorse. Glädjedödande som hon ibland kan vara informerade hon mig snabbt om att man en bra kväll kan bli dricksad i tusenlappar...

Hur som helst, nu står 2010 för dörren och jag ska verkligen försöka att ta vara även på det här året. Det jag alltid brukar satsa på är att det kommade året ska bli ännu bättre än det tidigare och att jag ska bli ännu bättre på allt jag ger mig in på. Detta brukar faktiskt fungera för mig, vilket betyder att jag om kanske 10 år kommer att vara grym på allt. Haha eller??

Välkommen 2010!