I Vallentuna bor jobbigt folk.
Tävlingsmässigt gick det bra. Moa och Goose var felfri i sina klasser och Spirit och jag var felfria i en klass och hade två nedslag i den andra.
Vi verkar dock inte vara så populära i Vallentuna. Jag har nog aldrig varit med om en så otrevlig och oproffsig tävlingsarrangör!
Dagen började med att Moa fick två tillrättavisningar av veterinären. Goose är nämligen en häst med mycket nerver, vilket kommer fram på tävling då han blir både uppmärksam och aningens hetsig. Därav själet till utskällningen och den 5 minuter långa lektionen i "hur man leder en häst". Veterinären kanske jobbar med att vaccinera lektionshästar till vardags, vad vet jag.
När vi suttit på läktaren ett tag säger dem i högtalaren att en bil måste flyttas, en brun hästlastbil med registreringsnummer URU XXX. BRUN???!!! Våran bil är inte brun (!), brun måste vara den fulaste färgen som går att få på ett fordon. Men det var i alla fall våran guld-beige-färgade lastbil som helt plötsligt stod fel, ungfär 4 timmar efter ankomst... suck. Efter ett tappert försök av förhandlig men parkeringsvakten fick jag ge mig och ställa bilen LÄNGST BORT PÅ DET ABSOLUT LERIGASTE STÄLLET SOM FANNS PÅ ANLÄGGNINGEN. Tack för det.
Jag blev sur och gick efter att ha flyttat bilen tillbaka upp till parkeringsvakten och bad honom lyfta min stora hink fylld med betfor och betforvatten till min nya hundra gånger sämre parkertingsplats, eftersom jag inte själv orkade. Det var faktist sant, jag orkade inte, den var väldigt tung. Parkeringsvakten hade ju inget val eftersom det var hans dumma idé att jag skulle flytta mig, han fick helt enkelt lyfta den tunga hinken de 100 metrarna i lera. Så kul var det.
Eftersom jag redan var irriterad skulle det naturligtvis dyka upp yttligare saker att irritera sig på. Vi fick bland annat vänta över en timme på våran mat. Sedan blev jag tillsagd av domaren att knäppa en knapp på skjortan som gjorde att jag nästan blev strypt.
Droppen blev ändå när vi skulle åka hem. Jag skulle bara hämta ut våra priser i sekreteriatet för att sedan lämna de otrevligas land. När jag artigt frågade om jag kunde hämta ut premierna fick jag till svar att det inte gick än. Jag frågade då:
- När går det då?
En otrevlig tant svarade:
- Det dröjer, det dröjer och ju mer ni tjatar desto mer dröjer det!
HAHA WHAT! Jag vill liksom åka hem! Utan att säga det gick jag därifrån för att gå ner till lervällingen och lasta in det sista i bilen. Ungefär 20 minuter senare körde jag upp bilen utanför dörren till sekreteriatet och frågade yttligare en gång efter priserna men de hade fortfarade inte fått någon rätsida på listor och utbetalningar.
Jag blev lite irriterad för typ tionde gången och bad dem göra en manuell resultatlista eftersom det inte var mitt fel att deras datorer strulade och att jag fortfarande ville åka hem! Och tro det eller ej så fick jag min vilja igenom.
Äntligen fick vi åka hem och jag kan se tillbaka på dagen och tänka att vi hade ju i alla fall tur med vädret!
Hej Malin!
Älskar din blogg och läser allt du skriver, du skriver riktigt roligt. Härligt att det går så bra för er. Kände att jag bara måste kommentera när du skriver om Vallentuna eftersom jag är uppvuxen där. Trist att du fick så dåligt intryck, men jag håller med dig, lät ju inte kul alls. Hoppas allt är bra med dig annars. Ville bara säga hej och att jag följer din blogg.
Kramis Jessica (Jonken som Stefan säger....Annas syster...ja du har nog fattat vem jag är :-)
HAHAHAAHAHA.... Varför känns det som att det alltid händer, oavsett arrangör... Vad skönt att det inte bara e jag som råkar ut för det :-P
Hej Jessica! Kul att du gillar bloggen :)
Alla i vallentuna är säkert inte otrevliga även om de gav ett sådant intryck just på ridklubben :P
Hoppas allt är bra med dig! Kramkram
Hejsan!
Just nu fixar 5 st bloggdesigner för 49:-
Till de fem första som svarar!! : )
Hör av dig om du är intresserad,
Kram,
