Ett lyft för ÅRS men inte för mig.
Det händer grejer i Årsta Runsten. Pontus Westergren och Jannike West sägs joina klubben i år! Ett lyft för ÅRS som nu har fyra av Stockholms absoluta starkaste hoppryttare till sin förfogan, tre av dem har dessutom ett koppel med hästar att välja emellan. Även otroligt roligt för Moa som troligtvis kommer att bli elitlagets junior för andra året i rad.
I denna glädjen ser jag dock mig själv som en förlorare. Jag har alltid haft en vision att själv ta en plats i elitallsvenskan men har aldrig kännt mig tillräckligt duktig. Jag har aldrig tidigare haft hästar som platsat och inte heller ansett mig själv vara tillräckligt bra, förrns nu. Nu har mina första unghästar blivit hela 7 år och de bevisar gång på gång att kapaciteten finns där, vilket innebär att ett allsvensk deltagande inte längre är en omöjlighet.
Problemet är dock att en allsvensk start är en omöjlighet i min nuvarande klubb. Även om jag utvecklas tillsammans med mina älskade springare, har jag inte en chans emot landslagsryttare som Persson, West och Westergren. Det känns lite frustrerande eftersom jag vet att de antagligen skulle prestera mycket bättre än mig, men för att jag själv ska bli bättre och utvecklas skulle jag i alla fall behöva få chansen.
I år bekymrar det mig inte så mycket eftersom hästarna gör sitt första år i 1,40 klass och ett års ytterligare rutin skulle heller inte skada för min egen del. Men inför nästa år får vi helt enkelt se vad som händer...
Hijo hoppade fantastiskt på årets första Helenaträning i onsdags :)
