Malins blogg!

Sven Ingvarsson menade att jag hade vind i seglen. Och detta var inte i någon positiv bemärkelse... Lina skyggade inför sista hindret när jag rundade "segelhindret" som sedan skulle medverka i derbyklassen. Efter en runda som känts helt fantastisk hoppade hon iväg inför sista hindret vilket gjorde att vi kom helt snett på det, och rev. Jag har nog aldrig varit så nära en felfri runda i hela mitt liv. Jag kunde inte påverka att hon blev rädd, det är bara sådant som händer. Hon kunde i sin tur inte heller påverka det, blir man rädd så blir man. Är det detta man kan kalla maximal jävla otur?

Just det, för att strö salt i såren. Det var bara två stycken som klarade grundomgången felfritt.

Jag var otroligt besviken när jag red ut. Hon hoppade allt utom sista hindret med en sådan lätthet och kapacitet som jag aldrig känt hos henne förut. Självförtroeendet var på topp hos både mig och Lina. Detta trots att vi gav oss in i den absolut största banan vi någonsin hoppat och inför fullsatta läktare på Sveriges största utomhustävling. Klart jag borde vara nöjd, framtiden ser trots allt väldigt ljust ut. Men är man en tävlingsmänniska vill man alltid vinna, och extra irriterande är det när man förlorar på en opåverkbar händelse.

Alla kvalar inte till Falsterbo. 145 stycken hade kvalat - 55 stycken var felfria efter första kvalet - 20 stycken gick vidare till final efter det andra - Softline slutade 12:a i finalen - av alla i Sverige. Det är bra - och vi vill bli ännu bättre!

Fantastiska häst <3