Varför Finlina?
Ibland ställs vi alla inför obekväma situationer. Man kan inte styra över allt även om man verkligen försöker. En oförutsägbar händelse kan slå ner som en blixt från en klar himmel när man som minst anar det. Det händer alla, tyvärr även en själv...
Jag brukar alltid försöka tänka positivt. Hoppet är det sista som överger en och om även hoppet tillslut sviker, kan man alltid tänka att det kunde varit värre. För det kan alltid vara värre. Och det finns alltid dem som har det sämre.
För att komma till sak så är min solstråle Softline H just nu i sitt livs form, hon hoppade bättre än någonsin på träningen i tisdags och har inte rivit en bom på över tre månader. Och idag, med mindre än en vecka kvar till Sveriges största unghästtävling, tog jag in henne från hagen och upptäckte att hennes högra framben var tjockt som en lyktstolpe... Varför?????? (gråtfärdig Malin här...)
Men än lever hoppet, den tänkta skåneresan är inte förens på tisdag, hon kanske kan hinna bli bra, kanske kanske... Och det kunde ju varit värre, hon kunde ju varit halt också, och tjock i alla ben. Efter igår finns det desutom dem som har har det sämre, som det är mer synd om, människor som just nu har tankarna på betydligt tråkigare saker än Breeders Trophy.
För mig är du bäst i alla fall, Lina <3
