Malins blogg!

Började för oss, som för många andra katastrofartat när man tydligen inte fick parkera på "cirkus-planen" utan hänvisades till att följa Lidingövägen mot Värtahamnen och sedan köra på en ostabil och smal grusväg med grushögar stora som berg på sidorna. Tillslut kom man fram till den så kallade dag-parkeringen vid gasklockorna. Parkeringen var en byggarbetsplats med stora maskiner runt omkring. På marken låg det sprängsten och armeringsjärn. MEN det var inte det värsta, det värsta var att man var tvungen att gå 20 minuter för att komma till tävlingsplatsen, man var även tvungen att följa en trafikerad väg och passera över en järnvägsbro, i Stockholms stad, med tävlingshästar och unghästar! ALLTSÅ ALLVARLIGT, HUR TÄNKTE ARRANGÖRERNA HÄR??????? Vi ansåg att detta var livsfarligt med framförallt Maav som är rädd för stora bilar och nyligen sprungit över mig och ännu värre med Hijo som är mer i luften än på marken när man leder honom. 

Vi vände och ställde oss istället inne på området, även om man inte fick... Och när militärerna (som för övrigt knappt ens vet vad en häst är) ifrågasatte oss hotade vi bara med att vi hellre skulle åka hem än att lasta ut tävlingshästarna vid gasklockorna! Som ni förstår så var vi inte dem enda som gjorde motstånd till det här. Vissa valde att åka hem utan att ens tävla och andra var envisa som vi och ställde sig inne på området. Har nog aldrig varit så trångt på SFKs framsideparkering någon gång tidigare. Men det gick, många ryttare sammarbetade för att så många som möjligt skulle få plats, teamwork!

Det var inte bara parkeringen som var dålig. Det var även väldigt sega med resultatlistor, och startlistorna ändrades konstant. Underlaget på mellanbanan var alldeles för tugnt och på fredagen hann det inte med alla ekipage så Moa fick inte starta sin sista klass vilket innebar att vi väntat fem timmar i onödan! Man kan bli irriterad för mindre liksom...

Absolut kul att folk tar initiativ till sådan här grejer! Utan människor med lite driv i händer det ingenting. Sthlm horse game, som koncept, är ingen dålig idé men jag hoppas för guds skull att de tar åt sig av kritiken och framförallt ändrar den katastrofala parkeringen tills nästa år!!! Om jag själv skulle driva tävlingen så skulle jag:

* Ta bort den lilla banan helt! Den är för liten och publiken kring banan var även den alldeles för liten! Visst är det kul för ryttarna som rider 110 att få tävla på en stor tävling, men det blir till nackdel för de andra eftersom regionalbanans ryttare även dem har hästtransporter som tar plats... Sedan när exempelvis Helena Persson skrittar förbi, stannar alla upp och stirrar som om det vore värsta grejen. Det blir bara rörigt!

* Börja tävlingen redan på onsdagen! På så sätt kan alla få rida. Börja med 1m-110 på onsdagen och avsluta med elittävlingar på helgen. Alla får på så sätt rida utan att det blir kaos.

* Dra ner på girigheten! Satsa på kvalité och försök att skapa en grym stortävling istället för att försöka dra ut den sista lilla kronan. De som vann på gröna banan fick inte täcken i alla klasser (vilket man får på nästan alla nationella tävlingsklasser numera). Och man fick varken sthlmhorsegames-rosetter eller plaketter på mellanbanan. Minska även antalet starter så att alla hinner starta!! Stäng hellre anmälan tidigare än att ta emot för många anmälningar!

* Ordna vettiga parkeringsplatser för de som bara är på plats över dagen! Allvarligt, skippa tivolit och prioritera all plats som går att få till parkering!

Guud vilket långt inlägg, men jag var tvungen, blev så fruktansvärt irriterad över hur många missar arrangörerna gjorde! Det har ju funkat varenda år tidigare när det har varit de så kallade "Ryttarspelen" men enligt min åsikt har de nya arrangörerna tagit sig så mycket vatten över huvudet att man skulle kunna utfärda en drunkningsrisk!

Hoppas som sagt på en fortsättning på spelen eftersom ryttarstadion är en fantastisk anläggning för att vara placerad mitt i Stockholms stad, men nästa gång önskar jag tävlingen i ett mindre mer kontrollerbart format!