AJ!
AJ!
Det är lite småsynd om mig idag eftersom förmiddagen inte var alltför trevlig...
Jag hade släppt ut alla hästarna i vita stallet förutom de två sista. Jag brukar alltid ta dem tillsammans och det brukar alltid gå bra... Men just idag gick det mindre bra.
När jag precis passerat asfaltsvägen och kommit ut på gruset, blir hästen på min vänstra sida rädd för en lastbil som kommer från vänster. Han kastar sig snabbt som attan till höger, alltså bakom mig och springer sedan i panik rakt fram. Och där, mitt i skottlinjen stod ju jag (!).
Jag kommer inte ihåg allt eftersom det gick så fruktansvärt fort men jag vet att jag såg en hov i ögonvrån sjukt nära mitt huvud. Det är ett under att jag kom undan utan att bli trampad på.
Min första tanke när jag låg på marken och förstod att det hänt någonting som inte bör hända var - vart är hästarna??!! Så tänker man alltid som ryttare, hästarna i första hand. Jag såg dock snabbt att båda två var påväg mot hagarna och kunde andas ut och istället känna efter hur jag själv mådde...
Jag klarade mig under omständigheterna helt okej. Det blödde från båda handflatorna, vänstra armbågen och högra knät, pluss att jag hade lite skrapsår även på det vänstra. Tröjan gick sönder också, men det var nog det minsta problemet...
Nu, några timmar senare känns det bättre. Jag haltar lite när jag går, men det är nog mest för att plåsterna på knät spänner när man försöker böja det och armbågen värker lite, men inget överdrivet. Det värsta är ändå handflatorna! De är såriga och ömmar, vilket gör att jag inte kan använda dem, jag kan alltså inte hålla i ett par tyglar... ÅÅ JAG KAN INTE RIDA :( Jag som ska tävla i övermorgon!!
Det är lite småsynd om mig idag eftersom förmiddagen inte var alltför trevlig...
Jag hade släppt ut alla hästarna i vita stallet förutom de två sista. Jag brukar alltid ta dem tillsammans och det brukar alltid gå bra... Men just idag gick det mindre bra.
När jag precis passerat asfaltsvägen och kommit ut på gruset, blir hästen på min vänstra sida rädd för en lastbil som kommer från vänster. Han kastar sig snabbt som attan till höger, alltså bakom mig och springer sedan i panik rakt fram. Och där, mitt i skottlinjen stod ju jag (!).
Jag kommer inte ihåg allt eftersom det gick så fruktansvärt fort men jag vet att jag såg en hov i ögonvrån sjukt nära mitt huvud. Det är ett under att jag kom undan utan att bli trampad på.
Min första tanke när jag låg på marken och förstod att det hänt någonting som inte bör hända var - vart är hästarna??!! Så tänker man alltid som ryttare, hästarna i första hand. Jag såg dock snabbt att båda två var påväg mot hagarna och kunde andas ut och istället känna efter hur jag själv mådde...
Jag klarade mig under omständigheterna helt okej. Det blödde från båda handflatorna, vänstra armbågen och högra knät, pluss att jag hade lite skrapsår även på det vänstra. Tröjan gick sönder också, men det var nog det minsta problemet...
Nu, några timmar senare känns det bättre. Jag haltar lite när jag går, men det är nog mest för att plåsterna på knät spänner när man försöker böja det och armbågen värker lite, men inget överdrivet. Det värsta är ändå handflatorna! De är såriga och ömmar, vilket gör att jag inte kan använda dem, jag kan alltså inte hålla i ett par tyglar... ÅÅ JAG KAN INTE RIDA :( Jag som ska tävla i övermorgon!!
Kommentarer
Trackback
