Malins blogg!

I mellanstadiet hade jag en lärarinna, Christine Isfält som inte var någon annan lik. Igår fick jag höra att hon har dött. Jag har inte träffat henne sedan vi flyttade från Älvsjö men trots det känns det sorgligt...
Hon var verkligen otroligt bra med oss när vi var i den åldern, 10-13 eller vad man är i mellanstadiet. Hon hade en aktoritet som är få förunnat, en otroligt respekterad människa som visste hur hon skulle spela sina kort i alla situationer. Hon var nog den enda människa som hade pli på Robert Fredblad.
Det var inte heller någon tillfällighet att hennes klasser alltid hade väldigt lätt för sig på högstadiet jämfört med ungdomar från andra klasser. Hon var ett pedagogiskt geni som alltid gjorde skolarbetet till någonting roligt. Inom matematik fick vi varje fredag göra tabellprov, en tävling som alla var taggade inför. Även svenska gramatiken har suttit fastklistrad i min järna sedan sexan då vi fick leka med ord och lägga dem på hyllor i en garderob som Christine hade målat upp. På engelskalektionerna fick vi hjälp av Nisse, en tygdocka.
Hon hade även många andra ideer, vi spelade ofta teater och så fick vi höra på spökhistorier och sedan gå runt i gamla stan på spökvandring, vi hade till och med ett akvarium i vårat klassrum.
Hennes specialitet var svenska kungar. Vi fick lära oss att rabbla alla svenska kungar, från Gustav Wasa till dagens kung med årtal och allt (verkligen onödigt att kunna men ändå). Vi fick även varsin kung att specialisera oss på, jag fick Carl XVI Johan och jag kan fortfarande mycket om honom, det satte sig lixom fast det som Christine lärde ut.
Hon var väldigt sträng men samtidigt rättvis och framförallt otroligt kunnig, hon kunde verkligen allt, en sådan människa som skulle kunna vinna full pott på vem vill bli miljonär.
Hon fick ordning på oss i 6A och jag kommer alltid att minnas henne som den otroligt starka person hon var. Jag är inte ensam om att ha lärt mig otroligt mycket under mellanstadietiden...