Min höna som är en tupp har hittat hem.
Efter att ha varit runt på gårdarna i närheten och letat efter ett föredetta hem till min höna hittade jag äntligen rätt. Farbrorn på "Strutsfarmen" berättade att räven hade varit framme. Räven är väldigt söt, för att inte tala om dess ungar, otroligt gulliga varelser. Men räven är också en jägare utan dess like, vilket hon återligen bevisade genom att bryta sig in i Strutsfarmens hönsgård och ha ihjäl ett antal fåglar.
Farbrorn blev överaskad och väldigt glad när jag berättade vilken höna jag hade. Att den hade klarat sig ända fram till våran gård och att jag vid detta tillfälle hittat den och tagit hand om den var en solskenshistoria i hans öron. Han berättade sedan att hönan var en tupp! En japansk silkestupp och den finaste han hade på gården. Den glänste bland de vanliga svenska gårdshönsen.
Jag förklarade var jag bodde och sa att jag kunde komma tillbaka och lämna tuppen. Men då protesterade farbrorn och sa att om jag vill ha den kvar så kunde jag få den, utan mig hade den ju inte levt idag. Jag blev glad. Antar att det är svårt att förstå för en människa som inte har träffat den, men jag kan intyga att det inte är någon vanlig tupp, inte ens en vanlig fågel. Den här tuppen är speciell, han är tam och jag brukar bära runt på honom. Han har satt sig i respekt hos våra katter och hundarna leker han med. Han springer till och med efter bollar om någon kastar åt honom.
Problemet var bara det att jag inte ville ha bara en tupp, för även om den leker med både katter, hundar och folk på gården så ville jag att den skulle ha en kompis av dess egna sort. Farbrorn lovade mig då att jag kunde få en höna av honom. Han hade nämligen en rashöna kvar bland den vanliga flocken. En jättefin alldeles blank dvärghöna. Jag ska hämta henne imorgon...
