Malins blogg!

Jag är aningens konfunderad över en grej. Det är nämligen så att det verkar ha skett en baby-boom i gamla hederliga Älvsjö, många 86-brudar har fått barn. Jag har absolut ingenting emot det men jag förstår inte varför?! Visst att man kan ha ett seriöst förhållande och leva samboliv och såvidare vid 20-22 års ålder, MEN whats the point med att skaffa barn??
Jag kan ju bara se till mig själv (nu kanske jag iochförsig inte är den rätta personen att fråga eftersom inte ens mina närmaste vänner kan föreställa sig mig som morsa ens i framtiden :P men iaf...) NU vid sisådär 22 års ålder känner jag mig myyyycket mer som ett barn själv än som en morsa!!!
Som sagt absolut inget fel med att skaffa barn i tidig ålder, kan mycket väl vara så att man har lättare att förstå sitt barn, då det inte var alltför länge sedan man var just ett barn själv, vad vet jag... Men om jag ser till min egen mognadsnivå så känns det inte aktuellt för fem öre eftersom jag knappt kan ta hand om mig själv! OCH sen känns det som att jag vill komma någonstans först, utbilda mig, bli någonting vettigt så jag har någonting att erbjuda en eventuell unge.
Men det här är min uppfattning och jag gillar ju inte ens barn, eller jo det gör jag ju men bara när det lärt sig prata och gå, så man kan leka med dem, innan dess är det ofta fula och skrikiga, uuuh jobbigt!