Oturen går hand i hand med hoppet.
Idag är det fem dagar innan våran resa börjar. Allt har hittils gått som planerat. Jag har följt min plan, konditionsträningen har gett resultat, tävlingarna har gått bra och det har kännts som om jag och Go West är väl förberedda. Men imorse sprack alla förväntningar om internationellt tävlande nere i Europa. Goose var halt på ett framben.
Känslan att "inte nu igen" är inte någon känsla jag skulle vilja dela med mig av. Det känns som om min vanliga otur träder fram när jag minst av allt önskar den.
Min stjärnhäst är skadad, min reservhäst är såld sen en vecka tillbaka och unghästarna är för orutinerade för den rätt tuffa uppgift de skulle ställas inför där nere...
Men efter att ha brutit ihop lite drastiskt kom jag på att jag faktist har en häst kvar, ett ess i rockärmen. Jag SKA till Arezzo och risken eller möjligheten är stor att det blir Odorado som får i uppgift att lyfta mig över alla hinder under min vistelse i Italien.
det kommer gå super mallan!
