Lussebullar på gott och ont.

I söndags bakade jag lussebullar. Det var ju första advent så jag tyckte att det passade bra, det tyckte Ida och Moa med eftersom de gjorde samma sak.

Såhär i efterhand var det inte så bra trots allt eftersom de utan att skryta blev väldigt goda (faktist inte så svårt att få de goda om man gör som receptet visar...) och lussebullar är ju faktist lusse-bullar, alltså bullar som man äter runt Lucia. Alla är med? Bra.

Jag kan inte äta bullar i tid och otid, även om de är lusse och goda... För att varje bulle som slinker ner ger en ångest-attack light som göra att jag måste springa ett var runt åtminstone lilla Näringsberg, som jag skulle tippa är kanske 3 km, och ibland orkar jag inte det, särskillt inte när det är mörkt eller regnar!

Jag har nu börjat dela ut mina lussebullar till dem i stallet, det är jättebra för de blir glada och tycker om mig samtidigt som jag slipper ta klivet och bli  a real  big mama!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0