Aj.

Idag var jag och tränade för Helena. En inte alltför lyckad träning då jag råkade ramla i backen och knäcka till mitt högra lillfinger som nu gör väldigt ont. Jag tycker att det är ganska pinsamt också, absolut inte när någon annan ramlar av, men när jag själv gör det. Hästen säger hejdå och springer iväg på sitt håll meddans man ligger där med ridhus-sand i hela munnen och absolut all uppmärksamhet riktad mot en själv. Jag har absolut ingenting emot uppmärksamhet i vanliga fall men i en situation som denna är uppmärksamheten överskattad. Men på ett sätt tror jag det är bra att ramla av då och då, det blir lixom aldrig någon stor grej av det då, om man är van menar jag...


image212
Inte alltid så gullig som han ser ut...




 


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0